Ett kort kvällspass

Körde lite mete igår kväll. Det var nästan mörkt när jag kom fram så lysstavar och pannlampa fick åka fram med en gång. En riktigt stor mört stod högst på önskelistan som så många gånger förr. Det nappade en del men fisken var väldigt försiktig och jag fick bara fast två små mörtar. Vid ett av mothuggen var motståndet riktigt bastant och jag fick upp hoppet en stund men det var en gädda som höll i mörten...
Jag fick också tre små ålar, inte varje gång man får mer ål än mört när man siktar på mört.
Imorgon blir det nya äventyr och då har jag större hopp om att fånga nåt kul!

Vem har rätt till vattnet?

Läser på http://www.eu.purefishing.com/blogs/no/asgeir-alvestad/ om fiskeförbudsskyltar på norska bryggor. Dom finns i Sverige med. Till exempel i Smögen, Lysekil och Skalhamn finns eller har dom funnits.
Jag skrev en gång till Sotenäs kommun för att få ut det bakomliggande beslutet då det är intressant att se hur dom har formulerat ett sådant beslut (om det finns något) men jag fick aldrig något svar. Vet att dom är skyldiga men orkade inte påminna dem.
Det är ur min synvinkel otroligt konstigt hur man kan få sätta upp sådana skyltar med tanke på allemansrätt, strandskydd och det fria handredskapsfisket. Orsaken som man brukar höra vid vattnen är att det har blivit så mycket nedskräpning. Detta är givetvis ett otyg och jag vet att det är så. Kusten ser ut som en soptipp på många ställen och en del av detta kommer tyvärr från sportfiskare även om mycket tycks ha annat ursprung och man förstår att dom inte tycker om att folk lämnar skräp eller agnrester på bryggorna. Jag tycker heller inte om att stå där, även om det är bra platser när det är dåligt väder och fisket ofta kan vara väldigt bra på dom här platserna. Varför skriver jag då om det om jag ändå inte vill stå där?
Jo, min åsikt är att naturen allt mer privatiseras i Sverige. En långsam process med förbudskyltar, staket och bommar pågår nästan överallt. Jag vet att allemansrätten inte ger rätt att köra bil vart man vill men för den som har mycket att bära eller har svårt att gå tar detta bort möjligheten att komma dit man vill. När det gäller bryggorna och fiskets vara eller inte vara där anser jag att dessa platser i största möjliga mån bör vara tillgängliga för alla och för olika aktiviteter. För till exempel barnfamiljer och rörelsehindrade är dessa platser enkla att ta sig till och bedriva fiske från. Att få rätten att exploatera den kust, det vatten och den fisk vi alla har rätt till borde också innebära skyldighet att hålla området öppet för andra. Men det är bara min åsikt i frågan.
Nästa gång hoppas jag kunna skriva om något trevligt fiske istället. 

Anarchy in the Bua

Åkte ned till Bua i morse möttes av en full nedskräpad parkeringsplats. Yttersta förbudsskylten måste ha lossnat och blåst ut till havs så en hel hoper folk hade hamnat inne i förbudsområdet. Nästa gång kan ni gå tills stenarna slutar och berget börjar igen, där brukade skylten sitta. Slipper ni att farbror tillsynsman kommer och säger jajabaja.

Nåväl det här var mitt fjärde försök och jag fick ingen bonito nu heller men innan har det kännts som jag lika gärna kunde fiska bonito i en försurad referenssjö. Nu har jag trua som norsken säger.

Jag såg fisk, mycket fisk och dom var inte speciellt långt ut. Det fångades också några fiskar utanför förbudsområdet idag. 

Så får man bara loss lite tid så ska det nog gå att ta en så man kan återgå till mer manliga sysslor som kikfiske, mörtmete och jakt på svenska paddtorskrekordet på allvar igen.

PB på första kastet!

Körde lite kustfiske igår efter jobbet. Första kastet gav ett PB, paddtorsk på 350 gram.

Det nappade sen på under kvällen fast inte så mycket som det stundtals kan göra på platsen. konstigt nog fick jag inte en enda berggylta. Däremot många andra arter. Blågylta, torsk, gråsej, stensnultra, glyskolja och rötsimpa.
Ytterligare en padda på 210 och en blågylta på 310 var väl bästa fiskarna på kasten som följde efter det första. Rätt säker på att jag tappade ytterligare några stora paddor dessutom.
En mycket fin kväll!

Gylta och första kikfisket

Var ute och fiskade lite gylta till att börja med igår. Jag fick många både blå och gröna men storleken var inget vidare. 

I skymningen drog jag vidare för första kikfisket på länge. Började på mitt favoritställe men fick tyvärr se att det var täckt med fintrådiga alger.

Vadade runt och hittade en del rena fläckar med lite skrubbor och en minitunga men inget tog masken.

Provade ett annat ställe men samma algsörja. Prövade ett tredje och samma visa där, gick tillbaka genom lite terräng och upptäckte att jag gick i björnbärsbuskar, undrar hur bra det är för vadarna tänkte jag varpå jag stöp ner i en stor grop och låg och kravlade bland björnbärsbuskarna.

Åkte till första stället en sväng till. Hittade en tunga, satte baljan i vattnet och sänkte ner masken varpå baljan sjönk som en sten, den hade fått sig en rejäl smäll av vurpan. Tungan ville inte vara med och jag åkte hem.

Dröjer nog ett tag innan jag vadar igen, mest för algerna. Hoppas dom vissnar ner och sköljs bort eller vad som nu händer med sånt sär slem.

Drömfisken

Historien om denna fisk börjar egentligen i april. Jag satt vid och metade vid en av västgötaåarna när duktige metaren Timothy kom förbi på väg hem från jobbet. Han hämtade ett spö och satte sig jämte mig och vi pratade om fiskesäsongen som var på gång och vad man skulle vilja fånga helst. Stor tunga och ruda sa jag med tanke på mina försök på dessa arter året innan.
Efter ett tag sa jag, jag skulle också nån gång vilja fånga en stor ål, men jag tror aldrig jag kommer lyckas med det.

Tungan fick jag ganska snart och rudan tog ju strax innan det var dags för hemfärd från Ursjön.
Jag var lite sugen på den där ålen men tiden lades på annat som mört, bonito och karp utan några speciellt lysande resultat.
Så var det dags för en lång tur där jag tänkte fiska brax, karp och gylta. Det strulade dock till sig med sjuka barn och jag trodde allting skulle ställas in. På fredagen hade det dock bättrat på sig och min fru gav mig order om att åka iväg ändå. Jag ändrade planerna och gav mig iväg för att fiska ål. Väl på plats kändes det sådär, jag hade inte fått med mig mycket bete och jag tyckte inte det kändes rätt helt enkelt. Jag fick tag på Timothys telefonnummer och fick lite guidning. Jag gnällde över ett spö som jag knappt fick ut nån bit alls med den grova linan. Vi la på och jag satte på en räka på det där spöt och kastade så långt jag förmådde, jag hade ju ändå några andra spön med mask som jag fick ut en bit.
Det gick en timme eller två med bara lite smånapp innan larmet skrek från spöt som jag beklagat mig över och inte trodde ett dugg på. Bastant tyngd i andra ändan och typiska ålskakningar. Fisken kom in utan större missöden och jag såg att det åtminstone var PB. Vid vägningen visade detta stämma med råge. Inte speciellt lång fisk men rejält grov över hela kroppslängden och 1890 härliga gram.

Det hände inte mycket mer sen. Jag fiskade väl inte så bra heller. Jag lämnade för två blanknätter i Ballasjön, det gjorde mig inget, karparna tar vi såsmåningom dom med.
Känner mig mätt och nöjd med fisket på ett sätt som jag inte gjort på mycket länge just nu. Allt jag sa att jag ville fånga den där vårdagen har varit uppe och fått återvända och hela hösten har man på sig att fiska.

Mina drömmars fisk

Ute på en turné som förmodligen blir mycket kortare än vad det var tänkt från början. Det spelar absolut ingen roll, jag har fångat det jag helst av allt vill!

Vad det är och bilder och så tar vi när jag kommer hem:-)